Idag var det regn

Jag lyssnar på oändliga gitarr solon och väntar in bättre tider. Kan inte längre skilja rätt ifrån fel. Gör utan att riktigt tänka och det värsta är väl att jag inte bryr mig. Jag vill bara låta allt rulla vidare. Vad är det för mening med att leva om man ens får chansen att göra just det? Det är kanske svårare att bli fri än att vara fast i gamla vanor. Det är ju den jag är, det är ju den du är. Vi tänker i samma banor, gör om samma misstag. Ingen vill göra något åt det just för att det är ju så vi ska vara.
Jag är så fruktansvärt trött på att vara den jag alltid varit. Vi alla förändras. Man kan inte göra det för någon annan. Jag vill förändras för mig själv, vill bryta mig loss och bara bli något mer. Men som vanligt så kan jag inte göra någonting utan att bli dömd. Den ena skriver om mig på sin bilddagbok utan att förstå att det blir konsekvenser av det Den skriver, utan att bry sig. Någon annan säger rakt ut att denna Någon egentligen inte vill vara vän med mig längre.
Allt för att jag valt en annan väg än dem. När jag väljer bort dem framför något nytt, någon ny, så skapar de sig en bild av mig som negativt förändrad.
Jag har fått höra att jag är dömande, att jag tar alla Kristna för att vara likadana. Men när någon tror att de jag nu träffar är tröga och elaka utan att ha träffat dem så är det inte att döma? De går på rykten och säger efteråt att jag är en "dålig" person som väljer att vara med dem, för de är "dåliga". Jag är så jävla trött på att bli bevakad, att bli pratat om och dömd. Jag vet att ni diskuterar mig, det är klart ni gör. För hur många gångar har jag inte gjort det mot er. Pratat om små saker jag tycker ni gjort fel. Kanske sa ni något till mig på ett nedlåtande sätt som jag sedan berättar för någon annan. Jag vet alltid vad jag gör.
Ni säger att jag är någon annan för de val jag har gjort. Ni har väl rätt, men de val jag gör är ju mina, en del av mig och mitt tänkande. Att säga att det är fel är att säga att jag är fel.